SKORPIONSOL

Alla har vi nog en bild i huvudet om hur vi vill bli som föräldrar, vad vi ska fortsätta göra och hur vi ska hantera olika situationer. När väl barnet ligger i din famn snurrar världen runt hundra varv extra och tro mig, ingenting kommer vara som du tänkt. Den där sömnbristen du upplevt innan du fick barn är ett halleluljah-moment-har-äntligen-fått-sova-ut när du väl har barn. Jag ska vara pedagogisk med mitt barn minsann” men tro mig, att vara pedagogisk varje vaken tid tillsammans med ditt barn kräver energi du inte ens hade innan ungen låg i din famn. Ibland kommer du ha annat som känns mer akut att hinna med än att förklara och diskutera varför inte tandborsten bör borsta det smutsiga porslinet i handfatet (som ni inte hunnit städa på år och dagar). Du kommer ta saker ur händerna på ditt barn och ditt barn kommer bli hysteriskt ledsen och tycka du är världens taskigaste människa, men det är okej. Ibland kommer det bli så. För att du själv ska överleva och för att ni ska ta er någon vart under dagen.

Sedan jag fick barn snurrade världen runt några extra varv och plötsligt är inte du själv fokus längre. Du fattar sällan egoistiska beslut utan har ständigt ändå Barnets bästa i åtanke. Du väljer bort sena kvällar på krogen för att du vill vara en bra och pigg mamma dagen därpå, du har liksom inte ens lust längre att vara uppe till sena natten för livet innebär något annat nu. Du väljer bort att ta med barnet på en fika på stan med några vänner, för att barnet har roligare på andra ställen och med det sagt så även du. ”vi fikar, ta med hedvig” låter liksom underbart men blir sällan så fint i praktiken. Hedvig äter upp sin chokladboll på tre sekunder och suktar efter alla andras fika, som vi får styra åt motsatt hörn av bord. ja, alltså mina vänners fika som inte kastat i sig det så som jag gjort för att få behålla det för mig själv. Jag själv sitter där och ler och försöker delta i konversationen som handlar om allt annat än något Hedvig är intresserad av, samtidigt som jag försöker göra roliga figurer med fingrarna och underhålla en uttråkad, fikasugen Hedvig. Hedvig tappar tålamodet efter 15 minuter lagom då mina vänner vill ta en påtår kaffe. Hedvig blir högljudd och vill kliva ner från sin stol. Jag lyfter ner henne och hon går runt och socialiserar med alla andra på fiket, som många av dom vill allt annat än att samtala med en ettåring under sin lilla stund tillsammans. En fika på stan kan låta trevligt, men ger varken mig eller Hedvig särskilt mycket glädje och energi. Därför väljer jag nu som mamma ofta bort det. En fika på stan är mycket lättare med tjugo andra mammor med sina barn, då vet alla vad det innebär, ingen försöker snacka om något annat än med varandras barn och efter 15 minuter är barnet torkat, fikat slut och kläderna på igen.

Plötsligt väljer en bort att göra saker en förr älskade, för att en helt enkelt inte älskar det lika mycket idag. Idag vill jag vara med min dotter, och för att det ska bli bra så prioriteras miljöer där min dotter kan vara precis så som hon är; dvs ett litet barn under två år som älskar att röja, riva, leka och busa. Jag slappnar av och är glad när hon kan vara ett barn, och inte bli tillrättavisad och tillsagd att bete sig som ett ljus. Jag orkar inte vara pedagogisk varje sekund i livet, men trivs ändå bäst med att anpassa dagar efter vad jag vet lämpar oss som team. Åker vi (jag utan körkort och Hedvig) bort till en kompis sena kvällen vet jag att jag får umgås med min kompis, kan snicksnacka i en annan miljö än mitt hem, hedvig kan troligen somna i hens säng och vi får ”egentid” ihop jag och min vän. Det blir kul. Men. Det är också en uppoffring. Hedvig ska väckas sådär lagom vid 22 när det är dags att tuta hem, hon ska  kläs på, tryckas ner i en vagn och troligen inte kunna somna om då bussen är alldeles för intressant, vi ska komma hem och jag ska snabbt försöka klä av henne och få i säng henne. Hedvig kommer vara förvirrad och ledsen och trött och inte fatta vad som sker. Jag ska låta hon ligga själv ledsen medan jag fixar mer välling och gör i ordning hennes rum för läggning.Hon kommer ha blivit konstigt pigg och har vi tur somnar hon om innan klockan är 00.00. Då är det bara min tur att komma ner i varv, borsta tänder, ta bort smink, kissa, slappna av. Somnar kanske lagom innan kl är 01.00, för att därefter vakna några gånger under de få timmar av natten som är kvar och trösta en ledsen H som tappat nappen.För att därefter ta morgon kl 06 med en Hedvig som har på rutin att vakna då. Det blir liksom en enorm uppoffring, en konstig kväll och natt för egentligen både mig och hedvig som en får överväga om den är värd att ta, då dagen därpå kommer innebära en mor trött som en zombie.

Som sagt. En hade många tankar när en inte hade barn om hur en vill bli som förälder, som inte alltid stämmer överrens med hur det verkligen blev. ”Ska minsann inte begränsas, utan göra saker hela tiden ändå, ba ta med ongen”. Ja, till viss del funkar det, främst när vi är tillgängliga båda föräldrarna under den stunden, men till viss del inte och det är hur lugnt som helst det med. En väljer ofta situationer som är bäst för barnet, för det i slutändan är bäst för en själv också.