Ja, här sitter jag. Harmonisk men en nyköpt köpp fylld med kaffe, medan diskmaskinen ger ett alldeles behagligt ljud ifrån sig i bakgrunden (i love you diskmaskin tack för att du valde att existera i vår nyproducerade lägenhet. Du gör livet så mycket roligare och lättare ?) Min käreste är på inskolning med vår dotter. Hennes andra dag på förskolan.
Känslor och tankar kring det?
Jag som mamma är alldeles övernöjd! Pedagogerna bemöter henne så bra och Hedvig visar inte det minsta tecken på att misstrivas.
Är en gruppinskolning där det sammanlagt är 4 nya barn, och så två pedagoger. Lite stämning som en öppen förskola. Första veckan kör de 1,5h/dag där föräldern är med men där pedagogerna ”tar över” allt mer, knyter band med barnen, degar, ritar, leker, har fruktstund.
Igår (första dagen) ville Hedvig knappt därifrån. Hon satte sig mer än gärna utan förälder med en pedagog och lekte.
Fick som förälder en speciell känsla i kroppen efter gårdagen. Liksom att Hedvig är ett barn, som ska börja en förskola. Hon är en ”del av detta samhälle” och ska ha egna dagar som hon får berätta om för mig och Pär. Hon ska knyta band med vänner i sin egen ålder och känna trygghet och tillit till andra vuxna. En känsla som är svår att sätta ord på men som någonstans känns väldigt positiv.
Innan första dagen hade jag en klump i magen, kände ett visst obehag att Hedvig ska vara någon annanstans ibland. Tusen tankar och lite nervositet likt när en själv börjar en ny klass eller liknande. Efter första dagen var jag så glad och lättad! Alla så nöjda! Underbart! Håller tummarna att det håller i sig hela vägen, och tvekar faktiskt inte på att det blir så ?
Återigen. Här sitter jag. Alldeles tillfreds och nöjd. Vilar koppen mellan varven på den växande alltmer livliga kulan.
Senaste kommentarer