SKORPIONSOL

Hej. Längesen osv. 

Eftersom min sambo jobbar på annan ort ca var femte vecka så har jag våra två små själv då, en som är tre månader och en tvååring. Det som varit störst utmaning med att ha båda själv har varit läggningen och natten. Jag ska berätta mer om läggningen nu. 

Läggningen har varit svår för att Hedvig, två år, somnar i vanliga fall med välling och bokläsning, hålla handen och sjunga sång där någon förälder ligger bredvid henne i en 90 säng till hon somnar. Detta är så mysigt för oss alla, både för henne som älskar närheten och goset vilket hon tankar i sig allra bäst på kvällen när hon verkligen kan komma ner i varv. Mysigt för oss vuxna som får lite kvalitetstid med enbart Hedvig, vara nära, läsa böcker och kramas, helt fantastiskt! Samtidigt kan en passa på att somna lite själv också vilket är välbehövligt med två små i hemmet. Men när Pär är borta, så funkar inte detta. 

Hade min livs värsta läggning sist han jobbade på annan ort, där jag i min fantasi trodde mig kunna söva båda barnen i vår stora säng; amma Ebba, sjunga för Hedvig som drack välling. Men med facit i hand; för Hedvig blev detta väldigt konstigt och annorlunda, vara i stora sängen, med en mamma som måste sitta upp och trösta Ebba som blev ledsen, fullt förståeligt att H inte kunde komma ner i varv och somna. Men där och då höll jag på explodera inombords av frustration. Trodde ju såååå mycket på mig själv och att det skulle gå, samt gjorde jag det dummaste av allt; planerade vad jag skulle göra resten av kvällen när de somnat! Såklart framkallar det stress hos mig och såklart känner barnen av det än hur mycket jag försöker hålla mig lugn. Den läggningen tog 4 timmar och jag har aldrig känt mig så frustrerad som då. 

Igår skulle jag lägga båda själv igen, och hade fått goda råd av en vän. Stressa ner och absolut inte ha några förväntningar eller planer för kvällen, ta det som det kommer, acceptera. 

Jag ammade Ebba och la hon därefter i vagnen, jollrandes med en leksak och ljud från tvn. Gick in med Hedvig till hennes rum och gav välling, sjöng, kramades och höll hand, precis som alltid. Hennes ögon började genast snurra och jag såg hur trött hon var! Tankarna höll på smyga sig på ”tänk om båda skulle somna och…..” men jag avbröt hjärnans ivrighet direkt! Ebba började jollra allt högre utanför dörren och sakta men säkert blev joller gråt. Istället för att tänka att läggning skulle gå vägen tänkte jag ”troligtvis kommer Hedvig vela gå upp snart när hon hör Ebba jollra utanför, och blir Ebba ledsen kanske jag får bädda ner Hedvig i soffan, låta det bli en sen kväll om det nu blir så, ALLT ÄR OK! Jag kan mysa med henne när Ebba somnat”  kort därefter sa Hedvig ”mamma Ebba har börjat gråta, hon kanske är hungrig” kloka unge. Ebba hade just börjat släppa joller och inta trötthets-gråt, hungrig var hon inte då hon just ätit men kändes med all rätt bäst att ta in Ebba till oss; för Ebba, för Hedvig och för mig. Sa ”ska mamma hämta Ebba så får hon ligga bredvid oss?” Svaret var ja. Tänkte ”jo kvällen kommer bli sen, sluta i soffan för alla. Men det är är ÄR ok”. La Ebba i mitten, duttade med fingrarna på hennes napp samtidigt som jag med andra hand höll Hedvigs hand. Där låg vi, sked alla tre i en 90 säng, och jag sjöng lågt Hedvigs somna-sånger. Mitt hjärta slog hårt av nervositet men samtidigt kände jag mig så lugn för jag accepterade redan innan läggningen att det skulle ta tid! Ebba sprattlade lite, men det störde inte Hedvig. Hedvig blev troligtvis trygg och lugn av att veta att vi alla var samlade, och då hon redan innan Ebba kom in var väldigt trött, så blev det bara en extra trygghet och avslappnande känsla när lillasyster också kunde vara med oss. Hedvig somnade 10 min efter Ebba kom till oss. Helt och hållet över min förväntan!!!!! Hela läggningen tog kanske 30 minuter. Max! Klockan 19.30 hade båda barnen somnat och jag hade hela kvällen för mig själv. En tanke jag aldrig ens vågade tänka innan jag började läggningen men som blev som en stor härlig belöning!

Helt jävla otrolig känsla! Den bästa av alla segrar. Ni som har två eller fler barn fattar säkert känslan på pricken. Även ni med ett barn som kämpar sönder med att de ska somna gott?

Känner barnen att de måste somna så vill de såklart inte, känner barnen att mamma är stressad så smittar det självklart av sig. Min vän gav så goda råd att det räddade min gårdag! En får ta det för vad det är, möta barnen där de är och göra allt annat än att hetsa och förvänta sig saker. Trots denna succé är jag nervös inför nästa läggning, men jag ska få det hela att bli vår grej, min, Ebba och Hedvigs. När pappan i huset är borta ska vi göra lite på vårt sätt liksom. Men alltid lite nervöst, båda är små och har sina behov. 

❤️