SKORPIONSOL

Igår frågade vår BVC-sköterska om vår bebis har ont i magen ofta, varpå jag försiktigt vågar svara nej. Hon har varit väldigt ”lugn” på den fronten, sällan gråtit specifikt långa perioder eller visat sig bekymrad. Däremot äter hon långa perioder och bajsar 100% av gångerna iprincip, ofta flera ”vändor” under samma matning, med andra ord mycket mer än Hedvig gjorde. ”Men det är bra då får hon då i sig mat!” Och jo hon hade gått upp ett halvt kg under en vecka visade vägningen, och standard verkar vara 100-200g. BVC sköterskan var i chock och sa att det var nog rekord på hennes alla år som sköterska. ? (så det var extremt skönt att höra, framför allt då lilla Ebba var så trött och slö på äta första dagarna och vi blev oroliga) 

Hur som, ont i magen nej nej…… trodde vi ja. Det som väntade kvällen därpå var en liten tjej som inte ville somna på 2,5h och bara skrek och försökte bajsa och var allmänt jättebesvärad på ett vis hon aldrig visat förr. Så typiskt otur va? En ska aldrig säga ”nejdå” ?? Hon tog kväll kl 01 och nu har hon ätit och kämpat i en timme cirka med bajsning och gaser igen men förhoppningsvis nu kommit i ro för att sova (fast ska inte säga något nu snart vaknar hon väl). Fastän det är såå tufft själv att kämpa på och kunna trösta och lugna i timmar, när en från början var inställd på ”amma en sväng sen ska vi alla sova”, så tycker jag mest synd om lillskrollan som får kämpa och försöka få sin lilla kropp att samarbeta för att få ut det onda.

Nu ska jag lägga bort denna telefunk och testa våga slappna av och lägga mig i sängen…. och hoppas på slippa sätta mig upp igen, ett lotteri! ??

Godnatt så länge! Hittills fått sova 3h iallafall, om 40 minuter vaknar stora tjejen ? tur jag får ligga kvar och försöka sova vidare! (Men utmaningar finns det gott om med två små i huset, varpå sömnen är nog den tuffaste; på alla sätt och vis.)