Hur är det att vänta sitt andra barn egentligen? Att vänta sitt första barn var något fullkomligt omöjligt att fantisera om förrän en var där mitt i det. Det var så maxade känslor exakt hela tiden. Var det inte oro så var det något annat men dygnet runt tänkte en på det lilla livet i magen.
Nu med barn nr två i magen får jag istället nästan dåligt samvete mellan varven då jag inser hur ofantligt mycket mindre jag tänker på hen. Nästan så att jag glömmer bort att jag är gravid, i jämförelse med barn nr 1 då det var fullt omöjligt. Med första barnet var det många stunder en vilade händerna på magen och i smyg sa pluttigulliga saker till sitt runda bowlingklot till mage, en planerade allt i god tid, läste massor, kollade köp och sälj-sidor, läste miljoner bloggar, maxade lixom varje liten del som handlar om bebisar och att bli föräldrar. Nu chockas jag nästan av tanken att visstfasen i sommar behöver vi en dubbelvagn!!! Oj vänta nu var är alla bebiskläder? Huh ska vi ta fram babyskyddet igen? Så som sagt så tänker en inte lika mycket på det. En har nog så mycket med sin lilla skapelse på ”utsidan” som lever rövare och vill roas med sina föräldrar. Med första barnet fanns det mer tid för att överanalysera, medan jag därför nu känner mig mycket tryggare och lugnare i att vara gravid. Jag har gjort det förr och jag vet på ett ungefär vad jag har att vänta mig. Men jag vill trots det ändå inflika att en och annan orosbubbla mellan varven dyker upp, just för att vi gjorde tidigt UL med Hedvig där vi kunde lugnas en aning och har ej gjort det denna gång. Tänk tänk tänk om bebisen inte lever i magen? Blir en skrämmande tanke som slår sig allt hårdare då en nästan tar det hela mer förgivet andra gången. Men. Ultraljud 7 december. Jag längtar! Säger mellan varven i chock till min sambo ”asså fatta, vi ska få en till. En till av oss, en till som Hedvig fast någon helt annan” och den tanken är så otroligt häftig! Och nu på senaste dagarna har jag börjat känna bebisen och det är en lättnad i sig, och så fantastiskt mysigt att få gå igenom igen. Tror det hela kommer bli mer verkligt nu alltmer som bebisen känns och ”gör sig hörd” hoho:)
Men att lilla H ska bli storasyster, det känns helt ofattbart och kommer troligtvis bli en utmaning för henne. Acceptera och förstå att en till skapelse ska få uppmärksamhet av mamma och pappa. Är nästan säker på att hon kommer ha det klurigt till en början men vi kommer vara extra tydliga med att visa att vi är här för henne och i långa loppet ser jag med stor glädje att få två barn så nära inpå. Syster M och syster K har båda barn med nära ålder mellan varandra och de har så kul ihop! Bästa vänner som leker otroligt bra, lär varandra saker och inte minns en tid utan den andre. Känns fint! Men förstå. Hedvig ska få ett syskon, en person som förhoppningsvis kommer vara henne varmt om hjärtat. Idag ruvar jag på en liten baby som vi inte har någon aning om vem det är men som om ett år kommer vara en sån självklar del i allas våra liv. Kärlek! ❤️
Senaste kommentarer