SKORPIONSOL

Ibland tycker jag det är så svårt. Så svårt att njuta av föräldraledigheten. Fastän det egentligen borde vara lätt, när jag tänker tanken att de flesta andra är på jobb sina hela dagar och troligen många gånger önskar att de fick vara hemma som jag. Men med svårt menar jag att vissa dagar känns det bara som en uppförsbacke att komma på vad vi ska göra av dagen, komma på något som fungerar för en trött mor, en bebis som vill vara i famn och en aktiv 2,5 åring (som gärna också är i famn mellan varven, om bebis alltid ska vara). Alla har vi olika barn och vår äldsta är lite av det slaget att det är svårt för mig att vara på ”allmänna platser” ensam med båda; tex museum. Hedvig får ofta en spärr och slutar lyssna när vi tre är iväg sådär. Därför har jag nästan slutat välja ”sådana” aktiviteter för det i slutändan sällan blir bra. Det stressar mig. Vissa dagar är vi alla bara så less på att gå hemma, men vissa dagar är det också svårt att roa båda rättvist utomhus. En vill åka pulka och verkligen latja i snön medan den andra gärna är med, men inte riktigt kan vara med på samma vis. Jag önskar många gånger jag kunde ge lite av mig till båda samtidigt, och maxa det så båda får bästa möjliga.

Tyvärr har Ebba senaste dagarna blivit en rätt missnöjd bebis och därför hamnar ofta, tyvärr, Hedvig på sidan. Ebba ska bäras Ebba ska matas Ebba ska lugnas. Ebba Ebba Ebba. Allt blir halvhjärtat med Hedvig. ”Ja vi går och leker på ditt rum!!” Tar med mig Ebba, och det slutar med en halvdan insats i leken och halvdana bebissamtal och sånger för Ebba. Vill kunna göra allt helhjärtat men ibland går det bara inte.

Just nu längtar jag bara sååå efter att göra något för Hedvig. Ofta har jag också träffat diverse mammor med små barn och även om Hedvig tycker det är roligt, så blir det också ofta mycket vuxen-prat. Dagar måste vi få att rulla och vi kan inte släpa fötterna hemma varje dag, ingen blir road eller lycklig av det. Men som jag nyss skrev så längtar jag efter att välja en aktivitet/ bygga en dag helt för Hedvigs skull. Hon är så himla bra på att ”acceptera läget” som jag ”utsätter henne för” när saker är småsegt, halvhjärtat, halvstressigt, och därför känns det extra i hjärtat hur viktigt det vore med en dag för bara Hedvigs skull. En dag i Hedvigs smak. Men. Ensam med två små gör att det blir svårt att göra hundra för någon. Det krävs en balans och inte alltid uppskattar jag, eller mitt samvete, detta.

Hur som helst. Jag borde älska att vakna varje dag och få vara ledig hemma med barn. Men ibland gör jag inte det för jag känner missnöje med att inte lyckas till hundra som jag vill. Helst ser jag att båda mina barn skrattar och ler varje dag hela tiden, men inser också någonstans hur viktigt och bra det är att ”få lära sig” att aktivera sin egna fantasi, komma på egna lekar och vägar för att roa sig själv. Vet att jag som mamma ska sluta vara så hård mot mig själv och istället förstå att barn inte alltid måste underhållas med saker, inte alltid måste ha roligt på så vis att vi åker iväg och gör massa saker. Det är nyttigt att kunna roas hemma, kunna vara nöjd av en lugn dag där livet inte är som en pedagogisk lustfylld karauelltur hela tiden. (Finns pedagogiska karusellturer är frågan ?)

Vissa dagar springer iväg och andra är långsamma men en sak är säker; tiden går och snart är jag inte längre ledig med barnen. Det är dags att börja njuta. Släppa allt trams i skallen och bara närvara och njuta.

Jag längtar efter; eld, varm nyponsoppa, busa i snön och njuta av en utomhusdag, och faller allt på sin plats imorgon och är natten okej, så kanske vi satsar på en sådan morgondag. Morgondagens form på oss alla får avgöra. Röstar för ; utvilade människor utan snoriga näsor.

Berätta gärna vad ni gör med era barn om dagarna som föräldraledig, har ni något som alltid går hem? <
ch tryck på hjärtat här nedan?)