Herregud jag är ensam hemma. Om en har ”egentid” är det ofta utanför hemmet, och ytterst sällan en är helt ensam hemma. Så otroligt härlig känsla när det dock väl sker ibland, som såklart ändå skapar stress hos mig, dumt nog. ”Vad ska jag göra????” Ja, kanske känna lugnet?! Men blir samtidigt såååå ivrig på allt haha!
Älskar långa frukostar framför Nyhetsmorgon, älskar att kunna städa i lugn och ro, älskar att kunna se ett serieavsnitt utan att fundera på om barnet kanske vaknar snart, älskar att kunna gå på toa utan en sötnos som vill följa med, älskar att lyssna på musik som inte handlar om kroppsdelar eller djur, älskar att dricka en varm kopp kaffe som mellan varven kan stå själv på tv-bordet utan rädsla att någon nyfiken ska komma och bränna sig, älskar att planera i lugn och ro, älskar att sova!
Ja men liksom, när en inte hade barn var allt här ovan självklarheter, inte ens sådant en var tacksam över eller ens reflekterade över att kanske vara tacksam över, eller snarare njuta lite sådär extra av. Allt här ovan var vardag förut, som idag är en lyx! Att kunna göra nästan ingenting, bara vara med sig själv, vara Evelina och umgås med mina tankar är ibland guld värt och ger mig mer energi än hundra koppar kaffe.
(Sedan får gärna familjen komma hem några timmar senare med full fart och fläkt för då har jag börjat längta ihjäl mig igen! Vilken svår balans ?❤️)
Så vad gör jag då?
Jag har diskat, kokat ägg och ätit frukost framför Nyhetsmorgon. Nu sitter jag på dass utan besök och ska snart dricka kokande varm kopp kaffe, liggandes raklång i soffan framför ett skitprogram, just because i can!
Underbart! Känner så igen mig ;0)
Önskar dig en fortsatt fin dag!