Tänk att min bebisbästis skolas in på förskolan nu. När jag själv är förskollärare kan jag säga att jag känt mig rätt lugn inför detta, då jag ser hur bra det går för alla barn och då jag vet att många kan gråta i början vilket ca 90 % av fallen går över efter några minuter, när föräldern lämnar. Jag har alltid varit övertygad om att det kommer gå bra för Hedvig, vår nyfikna lekfulla lilla sparvel som gärna tar för sig så att det räcker och blir över mellan varven, då de går bra för liksom ca alla olika individer till små barn.
Men. Ändå har det varit en unik speciell upplevelse, att vara föräldern denna gång och inte pedagogen. All kunskap kring inskolning från utbildningen kopplas direkt bort och allt jag ser är utifrån en mammas ögon. Har mellan varven liksom försökt se situationen ut en pedagogs ögon för att lugna vissa nerver när jag och Pär pratat om allt hemifrån osv, men det är svårt.
Hur som så har hon sina sista dagar nu på inskolningen. Från att vela ha en förälder intill rätt mycket till att successivt ta egna intiativ, följa barngruppen och ty sig till pedagogerna. Bara dessa dagar har utvecklats genom att vid första lämningen (vara där själv ca 1 h) bli ledsen och gråta i kanske fem minuter hos en pedagog, till att nästa dag gråta en minut till att idag gråta tio sekunder.
Hon trivs bra! Det är bara övergången just nu som är klurig att greppa men den utvecklas gör var dag, hon ser att vi kommer tillbaka och jag tror hon inser hur kul hon har där, så hon känner pepp redan innan vi är framme!
Jag är så glad för att det har gått bra (fastän jag någonstans i mitt förskollärarhuvud visste det mer eller mindre redan innan. )
vill bara skriva till ni andra föräldrar som står inför liknande situationer nu eller framöver:
Det är okej att känna sig nervös rädd konstig och hemsk som människa som plötsligt ska lämna ifrån sig sitt barn! Det är okej att tänka att ingen kommer känna mitt barn så bra som jag och rädsla i att barnet ska vara ledsen eller sårad eller otrygg. ”Till och med” jag som jobbar inom yrket och kände ett så stort lugn innan inskolningen började, har känt dessa känslor när det väl var igång. En inskolning är lika mycket till för föräldern som för barnet och jag är övertygad att ni kommer känna en trygghet utvecklas för var dag som går under inskolningen, så länge ni vågar lita på pedagogerna, och pratar med pedagogerna om era känslor och tankar. Kom ihåg att de som ska möta ditt barn är utbildade och ”experter” på bemötande, experter på att ta hand om barn, göra dem trygga och hitta knep som funkar för just dem. Pedagoger och barn finner snabbt band mellan varandra och hittar egna tillvägagånssätt som passar i deras relation. När inskolningen väl är klar kommer ni som förälder högst troligt känna er så glada och nöjda att det i slutändan gått så bra, om inte direkt efter så troligtvis efter någon månad. När det är dags att börja jobba så är förskolan en trevlig anpassad plats för småa lekfulla individer. Våga känna, våga släppa kontrollen och våga lita på pedagogerna ❤️ och prata prata prata med dem om det är något.
Liten som blivit stor.
Mamma❤️Hedvig
Senaste kommentarer