SKORPIONSOL

Börjar med att bjuda på höstig bebis, som när hon tittar snett nästan ser ut att skela, precis så som det ska vara i Sandströms-släkten. GULLIGT tycker jag!

Hur som.. Mycket snack om livet här, om måendet och om huset, det som kretsar i huvudet mycket.

Har många vänner som velat hälsa på i huset senaste tiden men sagt nej och inte bokat mig på något alls annat än sånt som rör släkten; kalas osv. Är liksom också något annat att ha mamma eller pappa här. Har ju som jag tidigare skrivit varit så stressad och mått dåligt mer än någonsin förr pga det, och känner redan att min paus från planer varit såååå himla givande. Främst för jag har kunnat ta dagen som den kommer men också för att jag har kunnat fokusera lite lite lite på huset, ibland. Är dock väldigt lite som blivit gjort senaste veckan men liksom bara så skönt att landa. Att bli van allt. Trots allt fix (tavlor, gardiner, var ska allt stå, kartonger som ska packas upp) så är det sååå annorlunda att bo här mot för i stan. Så mycket mer trivsamt för oss som familj. Gillar öppen planlösning ibland men tror faktiskt olika rum är mer min grej; så som vi har nu.

Ikväll uppstod en snudd på magisk känsla i kroppen; Hedvig fick bada balja medan jag duschade, efteråt när hon torkat skulle Pär gå ut och hämta ved, Hedvig ville följa. Det började bli skymning utomhus men klart hon fick följa. Medan pappan hennes fixade veden så kunde hon gunga och hoppa studsmatta, ute på vår gård liksom. Det hände aldrig att vi spontant bara gick ut en kortis på kvällen när vi bodde i stan. Var ju sånt meck då. Saker som skulle med så som blöjor osv , och planera vilken lekpark vi skulle till och vilken vagn vi skulle ta om Hedvig ej skulle orka gå hem sen osv. Nu öppnade vi dörren, och när Hedvig kände sig stolt över ett ”trick” hon kunde på studsmattan kunde jag liksom stå på verandan och kika. Bara den känslan; halvt tagit kväll inomhus, kunna gå ut och leka liiiite till, jag, mamma och Ebba myste på inne i värmen och fick rå om Hedvig när hon kom in igen; den känslan gav mig ett rus. Det var som att jag där och då insåg hur fantastiskt detta är! Det var som att jag landade till lite. Svårt att förklara men det var äkta och magiskt, en känsla av hur vardagen kan komma att se ut här.