En vecka över tiden

… tänk att jag ska vänta 10 dagar till för att gå över lika som med Hedvig?! Känns helt ofattbart länge?!? Hur pallade jag? Bara att ställa in sig på det tror jag. ?

Men idag fångade jag och mor dagen, typ. Vi besökte expo sedan åt vi en god lunchbuffé. Jag sa att vi måste sluta klaga och tjata på när fasen ska det sätta igååååång? Vilket vi varit extremt bra på sista två tre dagarna, och istället bara njuta. Försöka njuta av lugnet. Försöka att också se något positivt med varje dag att längta efter som INTE fokuserar på ”att kanske föda barn”, den biten får helt enkelt komma som en otrolig jävla fantastisk överraskning när det väl sker. Kommer vara världens lyckligaste när jag får min första riktiga värk (tror jag ja, när jag väl får den lär jag väl känna OMG AJ VISSTJA PUUUUH en människa ska ut genom snippson snart ?) men till dess ska fokus få vara på allt annat här i livet, och försöka att bara inte stanna upp som är så lätt hänt nu. En bara väntar. Och väntar. Och suckar. Och väntar lite till. 

Så! Från och med nu ska jag vara bra på att se framemot saker inte bara en stund per dag utan HELA DAGAR! Typ ”yes ska äta en god middag, yeah ska ta en skön dusch sen, åh blir så mysigt med tända ljus och film”. Jag har ikväll fixat en fototavla till Hedvigs rum, har liksom planerat saker och haft en svinbra dag! Imorgon har vi också massa planer att se framemot, det är fasen bästa ”väntans tider medicin”. 

Ungen får komma när hen vill, morsan är lix ändå så upptagen med allt annat så vem bryr sig / spelar tuff och obrydd